Ekenäs Riddarspel är för många startskottet på medeltidssäsongen i Sverige. En sorts rostig kickoff med svärdsmällar, rökos, ringbrynjor och blåfrusna tår. Och årets upplaga höll fanan högt – om än under en grå himmel och ett stadigt småregn som höll i sig fram till söndagen.
För min del innebär riddarspelen något annat än bara publikunderhållning. Min Kristin är musiker och turnerar runt på medeltids- och vikingaevenemang hela sommaren. Jag följer med när jag kan. Och när jag följer med är det en ständig balansgång mellan att vara ledig och att ändå inte kunna låta bli att jobba. Eller snarare: jag försöker vara ledig så länge ingen betalar mig göra något, men såklart tar jag bilder ändå.
Det är svårt att stå emot. Miljöerna är unika, kläderna är genomarbetade och stämningen ofta så där magiskt teatralisk. Eldshowerna är en favorit att fota – rök, lågor och publikens reaktioner i ett och samma inferno. Jag är inte supernöjd med just eld-bilderna från i helgen, men det kommer bättre chanser. Jag publicerar dem ändå, för att visa känslan. Och för att påminna mig själv om vad jag ska göra annorlunda nästa gång.
Trots vädret (eller kanske tack vare det) var det en helg med värme i form av människor. De jag lärt känna genom åren. De som skrattar i regnet, fryser tillsammans och ändå orkar bjuda på sig själva. Just det där gör Ekenäs speciellt för mig. Ett startskott. Ett community. Ett litet, blött kaos som påminner mig om varför jag tar med kameran trots att jag låtsas vara ledig.
Är du på samma marknad som jag och vill ta bilder vill jag gärna att du hör av dig så gör vi något kul ihop.
© Bilderna nedan är påseendebilder och fria att använda för privat användning och på sociala medier om du vill använda dem i företaget. Hör gärna av dig om du vill köpa en bild, jag behöver verkligen pengarna.
