Porträtt är inte bara bilder av ansikten. Det är ett försök att fånga något som knappt går att sätta ord på – en blick, en känsla, en ton i huden som bara finns där just då. Det är inte alltid vackert, men det är alltid ärligt. Det är du, som du är, eller kanske som du vill bli sedd.
Jag fotograferar människor med ADHD, utan ADHD, med osynliga ärr och synliga skrattgropar. Jag fotar den som hatar att bli fotad, och den som älskar det. Jag fotar dig med nervositet, med stolthet, med din mamma, din hund eller din gitarr – så länge det är du.
Porträtt kan vara för CV, Tinder, affischer, hemsidor eller för att ha något att lämna efter sig. Det kan vara konst, marknadsföring, självporträtt, familj eller bara en påminnelse om att du faktiskt existerar.
Det är inte alltid du som måste anpassa dig till kameran. Ibland är det kameran – och fotografen – som ska anpassa sig till dig.