Ni är alltså en organisation. Det märks. Det är något med hur ni klickade på den knappen som redan här signalerar arbetsgrupper, beslutsvägar, Powerpoint och ett dokument kallat ”Målbild 2030” som ännu ingen orkat läsa. Det är inget fel med organisationer, i teorin. Men i praktiken är de ofta lite som hydror: ni skickar ett mail från en adress, men fakturan ska till en annan, bilderna ska godkännas av en tredje och ansvaret ligger på en fjärde person som inte var med på något möte men ändå har sista ordet.
Grejen är att jag jobbar med människor! Inte med system. Inte med en organisation där ingen riktigt vet vem som bestämmer. Jag är inte intresserad av att ha åtta möten jag inte får fakturera för, bara för att ta ett beslut och sedan boka ett nytt möte för att prata om beslutet.
Det här handlar inte om prestige, det handlar om postadresser. Ni har så många. En för fakturor. En för leveranser. En för marknadsföring. En för ”viktig intern kommunikation” som ingen öppnar. Och varje gång jag frågar efter en logotyp skickas jag vidare till någon som har semester tills nästa kvartalsrapport är inlämnad.
Men!
Om du som läser detta faktiskt är en människa – en riktig, levande sådan, med fel och känslor och något slags ansvar – jag stödjer helhjärtat din rätt att identifiera dig som en organisation. Jag ber bara att du respekterar min rätt att inte arbeta med organisationer. För ärligt talat: jag får utslag av begrepp som ”samordningsansvarig” och ”strategiska utvecklingsmoment”.
Skulle vi mot förmodan ändå samarbeta, kommer min faktura med hög sannolikhet bli 1 kr under gränsen för direktupphandling. Inte för att lura systemet. Utan för att undvika det.
Så om ni på riktigt vill jobba med mig eller köpa något av mig? Då föreslår jag att någon ansvarig hör av sig direkt. En person. Med beslutskraft, tillgång till sin egen kalender och de rätta inloggen. Då kör vi. Annars är du välkommen tillbaka när du stämplat ut, klicka på ”Privatperson”.